Jag gillade dig mycket
när du var utslagen, down
and out. Du var så härligt
ödmjuk, öppen och sann då.
Det gick att nå dig och en
ömsesidig kärlek, respekt och
lyhördhet lyste upp våra nätter.
Ångesten hade trappsteg uppåt
mot fast och stadig mark och det
var härligt att se din comeback.
För att bli en hel människa så är
man först tvungen att gå sönder.