Det som redan varit.
Vandrande någonstans.
Eller kanske krypande längs
våta trottoarer.
Blekare än innan.
Men mörkare än efteråt.
Kysser natten som om hon vore min.
Medan månen ser på
då stjärnhimlen öppnar sig.
Längs stranden en allé av drömmar.
Blickar ut över den sabeltandade tigerns byte.
Det sönderkläckta kristallägg ännu ingen ruvat.
Kom närmre och låt mig känna.
Gå längre ifrån och låt mig se.
Men innan dess.
Doften dröjer sig kvar.
Som om tystnaden.
Aldrig varit.
Vi.