Är man tillräckligt udda, annorlunda, egensinnig och excentrisk i Sverige så är risken att man blir väldigt ensam väldigt stor.
Normalmänniskorna, trygghetsnarkomanerna, tål inte sånt som de inte begriper för allt ska vara exakt som det alltid har varit för utveckling, mognad och förändring innebär alldeles för stora risker. Själv så älskar jag att vara ensam och jag har ju Gud och katterna. Jag kommer aldrig komma in i samhället och gemenskapen och det är jag bara glad för. Människor kan vara rent för jävliga och det är inte jag som är konstig, jag befinner mig bara i en helt annan dimension.
Det är inte jag som ska passa in i samhället det är samhället som ska passa in i mig. Nå väl en del personer på nätet är underbart härliga.