Det var stenar inte hukade duvor
som letade frön eller vad de nu letade efter
när jag gick min vanliga runda

jag må börja låta lite bitter
det är väl själva ynkedomens ynkedom
ändå prisar jag det som omger mig
allt från doft till en glömd fjäder

men det var det här med att jag hela morgonen
försökte vrida orden ur moppen

först flyter de sedan
sjunker de precis när man satt punkt

jag ser nu att till och med att skaftet har böjt ner sig
men någon botten ser jag inte trots det grunda anförandet

skurvattnet mitt survatten vad har du gjort med mig

jag fann en tillfällig svalka bakom en sjuhelsickes skugga
för ordberget reser sig långt över min förmåga
orken tryter moppen slirar och sladdar

våren ligger bakom mig
visst har det funnit gläntor där solen trängt genom
sly och grenverk

och nu står jag ändå här och torkar upp juni
mest damm och gammal skåpmat
men inte ett ord om att mitt namn
vilar på din tunga