Skalet krackelerade under sitt tilldelade kapitel
Nu enbart små sprickor kvar

Ett strå sticker upp genom hårdheten
Ock genom den kan underverket bestå

De avlastande gestalterna har sinat
Ock orosmolnen formas över bergen

I Halsgropen har varbildningen återtagit sitt vak
Ock både venerna och artärerna knyter sig

Det inre jaget har i omedvetenhetens eter
Blivit försvagat utan de avlastande gestalternas pelare

En krampaktig rannsakan har föga effekt
Ock flyktbeteendet har åter ockuperat nervtrådarnas ökenmark

Jag måste åter fåra kraftiga flodbanker där ogästvänliga giftgaser sipprar fram

En gestalt uppstår ock vi skulpturerar varandras återvändo