Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Susanne

 

Det är så svart så svart och det riktigt sjunger i huvudet av depression och gränspsykos. Livet är en tomt skallrande låda utan vettigt innehåll.
Hon är 30 år gammal och mörkret stoppade henne i munnen för ett halvår sedan.
Meningslöshetens superstressande stormoffensiv är massiv. Psykiatrin är en dysfunktionell och inkompetent förvaringsbox för själar som har fått alldeles för lite näring och stimulans och kommit till den punkten då hela existensen krackelerar. Hon sitter i sin soffa och mår bara så där outhärdligt skitdåligt. Hennes son är hos sin pappa. Det finns ingen som hon vill ringa och störa och belasta. Hennes tillstånd är surrealistiskt och ångesten skriker i kroppen. Läkaren på psyk sade att det skulle bli bättre men det blir inte bättre, det blir bara sämre.
Det är kvällen innan julafton och hon har inte sovit eller ätit på tre dygn. Hon ligger i fosterställning på parkettgolvet och ber till Gud, men Gud lyser med sin frånvaro och det psykotiska sammanbrottet börjar närma sig. På TV sjunger man käcka och glada julsånger för alla lyckliga människorna, de som mår toppen psykiskt och förbereder glädjens högtid. Det är svart, svartare än svart i hennes urballade medvetande och psykiatrin skickade hem henne med sömntabletter för det var väl någon på akutpsyk som mådde ännu sämre och som behövde hennes rum. Lotta Engberg är så där i toppform på bingolotto så att ångesten och fasan har toppnoteringar i hennes slutkörda väsen. Det finns ett läge bortom förtvivlan som det inte några ord för. Hon sväljer alla sömntabletterna och glider sakta in i den stora sömnen. Döden är en ömsint frälsare som inte ställer några frågor.
Den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 64 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-06-26 13:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP