Fast övertygat kristna personer utan någon som helst självkännedom, det är som en kräftskiva utan kräftor, eller som att åka skridskor utan skridskor. Kristna människor utan kärlek och empati är de som kommer att hamna längst ner i helvetets djupaste ort.
Det känns som att jag har sovit hela livet, att mitt liv och verklighet blott är en dröm som jag inte vet hur jag ska kunna vakna upp ur.
Det är 30 grader i rummet och jag har svårt att andas och min existentiella klaustrofobi pumpar i kroppen, men annars är det bara bra.