Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den skönaste färgen - 7

”Caroliiine. Huuugo.”

Carro lade handen på sitt eget bröst och sedan på min axel medan hon artikulerade våra namn med hög röst. Som om hon pratade med en gammal halvdöv gumma. Efter det gjorde hon en inbjudande gest mot älvan och lät det vara tyst en stund. Och så upprepade hon proceduren om och om igen.

Vi hade förflyttat oss till golvet där Carro hade byggt en liten mjuk inhägnad av kuddar och filtar. Hon hade försiktigt lyft älvan från soffbordet, burit den intill sig likt en skör fågelunge och satt ner den där för att den skulle känna sig mindre hotad.

Det fungerade. Älvan hade äntligen slutat gråta och satt nu med knäna vid hakan och såg på när Carro utförde sin presentationsritual. Den verkade mer nyfiken nu än skräckslagen. Bredvid den låg en skalad banan, en skinkbit och en limpskiva som Carro hade försökt få den att äta utan framgång. Vad äter älvor? Vem vet?

”Caroliiine. Huuugo.”

”Jag tror inte den kan prata.”

”Käften.”

”Den har inte sagt ett knyst sedan jag tog hem den.”

”Det kanske beror på dig.”

”Vill du att jag ska gå härifrån?”

”Så du slipper ta itu med problemet som du har skapat? Precis som vanligt?”

”Det var inte så jag menade.”

”Men det var så du tänkte.”

”Violette.”

Ljudet fick oss båda att hoppa till och se på varandra med gapande munnar, som för att bekräfta att vi hört samma sak. Det lät så ljust och klingande, som musik. Det lät som droppar av silverregn mot strängar av guld. Det lät som inget den här kalla, hårda världen kunnat åstadkomma. Som om det kom rakt från fantasin. Ändå var det verkligt. Ändå formade det ett ord som vi kunde uppfatta.

”Violette”, sade älvan igen och lade handen på sitt bröst precis som Carro hade gjort. Sedan pekade hon på oss en efter en och sade: ”Caroliiine. Huuugo.”




Prosa av blimp VIP
Läst 64 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-06-28 22:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

blimp
blimp VIP