Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

1juli22








värmen är nästan plågsam, den gör mig för trött för att tänka. i ett slags väntrum utanför mig själv sitter jag i den varma, kvalmiga luften. någon borrar i lägenheten under mig och skapar ett irriterade oljud vilket får det att göra ont i hjärnan. det ihållande, inträngande ljudet blir nästan till något fysiskt, och min förbittring över att leva i närhet till andra människor tilltar. de mest enkla sakerna kan få mig ur balans, någon granne som fodrar av mig att jag ska klippa gräset i trädgården bakom flerfamiljshuset vilket sköts av bostadsrättföreningen. motvilligt, och i tysta förbannelser över mitt öde utför jag dessa menlösa göromål, för de andra boende i huset verkar gräset, källsorteringen, och den sociala samvaron på stämmorna utgöra någon form av substans i deras liv. innan jag ska gå ut i trapphuset brukar jag titta genom titthålet i dörren för att försäkra mig om att det inte är någon där, som jag artigt måste utbyta några ord med. att slippa anlägga en mask av vänlighet och tillmötesgående när jag egentligen vill försjunka i mig själv, även om mina tankar egentligen inte är tankar utan mest lösa härvor av förnimmelser utan inbördes sammanhang. jag har lärt mig under vilka tider som grannarna rör sig i trappen. jag har nästan fulländat den ädla konsten att förvandla mig själv till en osynlig ande som stryker omkring utan att någon lägger märke till mig. men nu när det är varmt vet jag inte vad jag ska ta mig för, det är för varmt att vara ute, och det är för varmt att vara inne. och hela landskapet påminner om en sjuksäng för febriga själar som frodas i orkeslöshetens stiltje. även texterna påverkas av värmen, de är en trögt, flytande substans som tränger fram ur min bedövade penna, ett tjockt blod som knappt förmår fylla min tillvaros diffusa konturer. från rådhuset kan jag höra hur klockan spelar, det är en välbekant melodi som jag inte kommer ihåg namnet på. dess uppsluppenhet förefaller absurd i den orkeslösa hettan, en stigande gloria över landskapet som ingen orkar ta notis om...,

























Prosa av Androiden VIP
Läst 167 gånger
Publicerad 2022-07-01 12:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP