Jag var inte så gammal
Läraren knöt igen sin hand
"Ungefär så stort är ditt hjärta", sa han
Jag knöt min egen. Tittade på handen från olika håll. Blev fascinerad av jämförelsen

Jag minns pirret i magen
Värmen i bröstet
Det ständiga leendet

Och kärleken till dig fortsätter att växa
Likt universum som expanderar

Hur kan något så stort växa inuti något så litet?