Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min mamma

 

Mammas sjukdom var ett förstadium till schizofreni, en känslomässig avstängdhet, en bortvändhet från den levande och sanna verkligheten. Hennes totala oförmåga till inlevelse och empati och så hennes tillgjorda leende och skratt, en människa som man absolut ska undvika att bli barn till om man kan, en svikare av allra högsta rang.
Jag fick ingen som helst hjälp när min pappa tog livet av sig när jag fyllde 11 år vilket ledde till att jag blev allvarligt traumatiserad och i slutändan djupt psykotisk. Jag drabbades av ett allvarligt psykosomatiskt trötthetssyndrom men mamma surfade genom livet på en euforisk räkmacka. Det är ett mysterium att hon aldrig klappade ihop. Jag klappade ihop gång efter annan i decennium efter decennium i en mardröm som det inte gick att vakna upp ur. Min mammas och min pappas sjukdom genererade min livskatastrof och det fanns inga hållpunkter att gripa tag i när jag störtade genom ett ändlöst shackt av ingenting.
Mamma fick på äldre dagar ett bittert och hårt besviket ansiktsdrag. Hon var ett offer för sin uppväxt och livshistoria. Jag drog en nitlott när jag fick dessa dysfunktionella föräldrar.
Mitt trötthetssyndrom är värre än någonsin, det känns som att jag har spelat en oerhört tuff fotbollsmatch varje dag och det kommer förmodligen aldrig gå över. Jag låg och grät i soffan när jag var 16 år, jag kände på mig att det var någonting som var jävligt fel med mig.
Mamma betraktade mig en stund och sen vände hon sig om, gick in på sitt sovrum och stängde resolut dörren. Jag var i en lång utdragen prepsykotisk kris och jag hade inte en enda människa att vända mig till. Jag tänker på alla barn och ungdomar där ute som befinner sig i en liknande situation och hur ska jag kunna hjälpa dem? Skriva en bok kanske?
Så kallade föräldrar som lever i en krampartad tvångsmässig och kärlekslöshet förnekelse, de ska inte ha barn. Barn och ungdomar tar livet av sig idag i ett totalt samhälleligt misslyckande, en mänsklig misär och förnedring som gör mig så förbannad och ledsen. Jag är glad att jag inte är psykotisk, jag är bara så otroligt trött både i kroppen och huvudet. Kunde jag hjälpa någon så skulle jag göra det. Det finns en väg som leder in i ljuset.




Prosa av Johan Bergstjärna VIP
Läst 50 gånger
Publicerad 2022-07-01 15:09



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Bergstjärna
Johan Bergstjärna VIP