MEDIAL

Solen slickade kroppen med röda strålar. Vidrigt det kändes nästan som den kramp, man kan få på djupt vatten.
Vaderna spände. Hon borde stretcha ordentligt när hon sprang, sandstranden var lång.
Den blöta vattensköljda tången slingrade sig och gjorde motstånd.
Tur att hon inte skurit sig på musselskal.

Som barn brukade hennes låtsassyster och hon leka konditori med resterna, som fanns i tångens ävja.
De dekorerade slemmiga maneter till bröllopstårtor.
Hon mindes ännu hur de hummat brudmarschen, vad hette den... Liknande namn som Mandel.
Hand i hand satt de och lät sig smekas av sjöbris och kvällssol.
De försökt sedan också äta av manettårtan.

Lyckan är att aldrig behöva byta kön för att älska. Aldrig fråga eller försöka förstå samhällets krav.
Självutplånande egoism, som endast barn kan ha.

Verkligheten överföll dem båda och solstrålarna slocknade en och en.
Den lilla silver klockan ringde manande, tiden var ute, gruppen reste sig och sträckte sig lojt, med avslappnade lämmar.

Meditationen var över, nu återstod endast
lögnens tid.
Den stund, när hon snabbt måste hittapå och fabulera en berättelse.
Romantiskt, smekande mjuk, om varma blomsterängar med lyckliga dansande människor.
Hettan och intimiteten på hennes sommarvarma strand, var ännu bara en dold dröm, djupt där inne i det eviga barnet. Levde den ett eget liv.

© Bosse 1 juli 2022.