Som osynliga
egg,
rör trauman
mina sköra
vävnader

Lager på lager
skriker
orden ut

Stress penetrerar
ända ut
i fingertopparna
lämnar ingen del
oberörd

Ropen
från en ensam
och tilltyglad
själ

Ropen på läkning...

Livet lämnar
ingen hel
allt lämnar
avtryck
på gott och ont...