Hur ska jag kunna lära dig
allt det du glömt
länge har du inte sett dem
och du glömde vad de heter
med lien fällde du blommorna
hur går det lära någon blind och döv
alla de namnlösa
med ansiktet mot jorden

Bara minnet av de glädjelätta molnen
lever kvar då vinden lekte i ditt hår
allt speglade sig i dammen
då glömde jorden tyngden
och kastade sig handlöst ut i dansen
liksom varje vår
alla pupporna sprängdes
knopparna öppnade sig mot solen
Visst är det tragiskt människan
som inte längre ser stigarna
genom landskapet
inte känner meter för meter
krök efter krök hur spänningen stiger