Måndag kväll är nog den skönaste ibland
veckans kvällar, då jag skriver loja dikter,
nollställd, ansvarsfri från poesiens plikter,
utan lust att komma fram till drömmars land.

Måndag kväll är min oas i öknens sand,
då jag lastat av mig versens övervikter
och får vila, löst från konstiga konflikter
under andra dagars sega gummiband.

Måndag kväll, då slipper själen stå i brand
och jag släpper många framtida utsikter.
Versen rullar rofylld utan mått och vikter,
utan lust att komma fram till Samarkand.