Korpen kväder,
mannen dör.

Ny man krönas
ur hans glöd.

Oden stiger
ur sin hud,

Oden reser
i sitt öga, ur

hovar åtta slår
i barken grymt.

Travar upp i Trädet
upprymt,

längsmed Ratatosk,
över Bifrost.

Salen grön står,
bänkad dricker Oden

Kvasers mjöd ur Odrör,
skålar kronans hök.

Väderfölne ser
skenet slockna nedan.

Fimbulvinter
kyler ådror,

knäcker klor,
fryser fingrar,

blåser Lokes horn.

Jörmungandr
öppnar gapet.

Bergen bävar,
dalar domnar.

Heimdals bro brister,
står i stora lågor.

Bergets rot
Gleipnir bryts,

Fenrir flyr fjättran,
hungrar mer än Tyrs hand.

Ragnaröken strider
sista strålen,

månen
klyver mörkret.

Ljuset rasar
ned på jorden.

Blodet blöder
nya marken.

Gamla tiden dör,
den nya eran krönas.

Oden ögar,
korpen kväder.

Ragnarök var här.