Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

40 år (t)ung

De säger att jag alltid säger att glaset är halvtomt, att jag föreställer mig vad som ska komma efter att glaset blivit tomt, vad som kommer sägas, vad som kommer serveras in i min mun

(ett flygplan kommer lastat)

vart jag ska ta vägen när tabberaset är över, om jag ska gå på ett ben eller båda, vilken socka som ska åka av först

när jag lägger mig i sängen

och undrar

om det som varit var tillräckligt för att släcka min törst, om jag pratar högt och hör min egen röst

kommer acceptera mig själv, den som lägger säkerhetsnät under varje fotsteg, medan den som har glaset halvfullt ännu inte tömt sitt glas och lagt sig till ro

utan ser på när räntan stiger upp till taket för att sedan utbrista;

”då får jag väl sänka taket”


Jag går hellre rakryggad än kuvar mig i små rum, jag är positiv när risken är relativt fri, jag är frispråkig och sarkastiskt när jargongen har en acceptans

när enfotadans

har en chans

att riva hela taket...

...och om jag föll ner i en brunn skulle jag hellre vilja att den var halvtom än halvfull, då skulle jag troligtvis kunna stå raklång med munnen ovanför vattenytan

men jag avundas er som tycker det motsatta

och som får plats att flytta

på ytan

på en sådan liten omkrets


Jag har alltid med mig ett garnnystan som jag fäster i varje träd jag passerar i skogen, du har ett nystan som du tråcklat ihop till ett fågelbo

där du lagt ägg som du ruvar på

i väntan på bättre tider


Jag drar i lösa trådar, jag iakttar och justerar dem vid behov

och de leder mig hem

Så lärde jag mig att göra
efter då

det stora då

då rummen rasade ner över mig och jag stod utan sockor, utan tak, utan livlina och alla glas i alla rum sprack, allt livselixir rann ut

och min inre röst i tysthet sa;

”Ge upp, du hinner inte ut!”


Jag fick börja med att bygga ett rum, sedan ett till, målade och tapetserade, gick ner i källaren och upp på vinden och spatserade, inredde med något nytt, något lånat, något blått

klädde golven med ord istället för mattor

för att till sist förse huset med öppen planlösning

i väntan på något smått


I och utanför huset ter det sig ofta som att glaset är halvtomt, men kärlet i mig är fullt

av kärlek

kärlek till er, mina barn

min fru

som fångade upp mig som någon som fångar en bångstyrig drake på vift i en storm full av virvlande strössel

en bångstyrig drake utan snöre

som vet att allting har ett slut

men som också vet

att det just nu bara är halvtid

att domaren inte kan blåsa för fulltid (eftersom jag grävt ner hans visselpipa i skogen)

och som inte kan visa ut mig (då jag gjort den röda kohagen grön)


Snörena i träden leder mig hem

till er

där jag måste låta er ramla, begå misstag och göra mig än mer gråhårig

men där jag fångar upp er

innan ni blir i behov av garnnystan och kortlekar

innan bordet töms av objudna gäster

innan era inre röster försöker prata ner er

innan smällen blir så kraftig att glasen spricker eller taket sänks

där jag ligger raklång och låter er landa mjukt på min mage, ert säkerhetsnät, er halva biljett framåt, ett vykort från det förflutna ni bär med er i en framtid

där det står;

”Nu 40 år (t)ung, men ska älska er resten av livet och bortom det, i öppen planlösning med en isglass i handen som aldrig smälter medan jag ser på när ni hela världen välter, över ändan, till månen och tillbaka”




Fri vers (Fri form) av Vincent Serbjan
Läst 175 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-07-05 11:35



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Viktfixeringen i Sverige är sjuklig.
Neurotisk.
2022-07-05

    Ohemulen VIP
Bravo!!
2022-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Vincent Serbjan
Vincent Serbjan