Godsaken var en kaka
en liten enkel med hallon på
Ensam den tycktes vaka
uppå servettmönstrets prickar blå
Skatan som såg den gladde sig först
fastän han helt förbi var av törst
öppnade näbben sin
ville ta kakan in

Då kom en liten råtta
en sådan kvick en som ofta skräms
känd för sin brist på måtta
och aldrig någonsin för sig skäms
Råttan fick snabbt i bakverket fatt
oöverträffad, liksom besatt
sprang med sitt rov iväg
lymmeln, alls inte feg

Skatan, så klart, blev häpen
en sådan fräckhet han sällan sett
Råttan var kanske näpen
men visste intet om etikett
Lära sig hut, det måste han nog
Skatan i visshet illmarigt log
flög tjuven lätt i kapp
hoppandes att få napp

När råttan upptäckt faran
försvann han snabbt ned i hemmets hål
svettig, som efter maran
Från ovan ekade skatans vrål
Något fick råttans hjärta att gny
skattårar flöt som vattnande sky
över hans gnagarbo
Vad skulle grannen tro

Här, ta du den här biten
till skatan sade han, som då teg
Tycker du den är liten
vet att jag barn har, men inget kneg
Ungarna måste mätta få bli
tillfället gör en fars rofferi
Kakan, väl stor för dig
räddade allt för mig.



2/7 2022