Johan vill inte se på henne
Men när hon kommer in i köket
kan han inte titta bort.

Hon ser annorlunda ut
Som om hon skulle komma
direkt från en maskerad på ltemat
resandefolket.

Över håret har hon knutit den röda sjalen
som rasslar av små guldfärgade låtsasmynt.
Hennes läppar är målade i samma färg som sjalen
och över barmen i en läderrem hänger en mandolin.
Urringningen på den vita blus hon bär är
prydd med en nedstucken nejlika lik en stor röd brosch.

Han stirrar på henne med öppen mun som om han sett ett spöke
när hon närmar sig honom med de vida kjolarna
frasande mot köksgolvet.

Ska du på maskerad eller? frågar han henne efter att
ha hämtat sig lite från chocken.

Hon ser på honom med en mycket sorgsen blick
under de grönsminkade ögonlocken.
Nej säger hon sedan med eftertryck.
- Jag har klätt mig så här för att du äntligen
ska förstå att jag måste ge mig av.

Hon fiskar upp en vit näsduk mellan lager av
tyll.
Vänder sig tårögt emot honom.
Vinkar sedan farväl och marscherar ut ur köket
med bestämda steg.

Det sista han hör henne säga är:
- Jag har bestämt mig ! Jag tillhör resandefolket nu.
Ta hand om dig!