jag satt på en bänk

i sällskap med en mes

vi sade inte ett pip

bakom skogen gick solen ned

en skata föll från en stege

som inte gick till himlen

den gick bara till ICAs tak

vid en soptunna satt en kråka

den stirrade stint på mig

min hand höll ett bananskal 

att halka omkring på räkmacka

tänkte jag medan en mås flög över mig

fick en stor skit i skallen - splatt spoff

man vet aldrig med fåglar tänkte jag

men satt kvar på bänken trots allt

efter en timma åt kråkan ur min hand

hade delat med mig av en gammal sill

den var ifrån midsommar - kråkan tackade

sedan vände sig kråkan om när den flög

den kraschade rätt in i en stolpe - jag greps

utav ett sådant direkt gapflabb att

jag trillade av bänken... 

när jag skulle sätta mig på den igen

hade den fyllts utav fyllkajorna

de var grånade och sotiga

men sådana fåglar matar jag aldrig