majestätiskt oberörd

lugn och harmonisk

skulle jag vilja bli speglad

i självklar existensiell medvetenhet

oberörd av de mänskliga livsvillkoren

samtidigt genom mitt blödande hjärta 

se min fars stadiga arbetshänder börja darra

av ålder och allmän hjälplöshet

utan flyktvägar tillbaka

böjd över sin enkla måltid

vart har jag förirrat mig

med min stolta huvudföring

med mina förnekelser

när det enda sanna

är det jag ser framför mig

livsvillkoren  som gäller min far

gäller även mig

och jag böjer mig andaktsfullt

inför vår själsliga samhörighet

där enbart kärlekens villkor gäller

-bs- 220707