


Äldre text från boken "Något gammalt, något nytt, något lånat, något blått" som jag skrev 2009.
Tills döden skiljer oss åtDu har varit död alldeles för länge, du är oumbärlig, tystnaden är ensam, förfärlig, och jag känner dig i allt jag åstadkommer, i mina ord, i lätena jag gör, när jag gnuggar mig mot kudden, lovsjunger sovmorgonen, stönar efter upptäckten av en ny dag, där jag märker jag att jag har kopierat dig, att tatueringen sitter djupt graverad, att dina tankar har gjort mig inspirerad, att förändra världen, att beröra, att krossa människornas förmåga att förstöra, och du får stanna, du får smeka mig, du får leka med mig, du får göra mig galen, för jag behöver dig, hur litet det än är, som du har att säga inuti mig, för tanken på att kapa bandet, släppa dig helt, är inte möjligt
Fri vers
(Fri form)
av
Vincent Serbjan
Läst 75 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2022-07-08 15:22 ![]() |
![]() ![]() ![]() Vincent Serbjan |