Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

10juli22








präglad av ett instinktivt förakt för den annalkande dagens banalitet steg jag upp ur sängen, och av mina mest litterära känslor hade jag gjort landskap vilka jag vandrat genom i drömmen. ett öga stort som en insjö bredde ut sig framför mig. jag stod vid Arecibo- observatoriet i Puerto Rico; vars absurda tentakler sträckte sig mot skyn och diade vid bröstet av solsystemens mest efemära själar. och jag såg att det var jag som var observatoriet och att observatoriet var jag.
jag lyssnade efter mig själv på andra sidan av en omöjlig dörr.
jag lyssnade efter de osynliga fotstegen av mig själv som ledde ut till skogarna bortom staden. och i detta smältande icke-landskap gick jag omkring som en förkroppsligad absurditet, ett gammalt tornur som hade stannat. till och med i drömmen kunde livet ibland fortsätta att plåga mig. med sina labyrintiska strukturer av trädgårdshäckar som egentligen inte var labyrinter utan inkarnationer av det förflutnas förvridna avenyer; krängde sig kors och tvärs över varandra som en omkullvält skog av rulltrappor; frambesvärjde mina allra djupaste känslor av att vara en gravyr i ödets katalog av misstag, en missräkning i materians fysiologi, som om någon hade tagit mitt ansikte och strött det för vinden över ett abstrakt månlandskap av ödets utmätta tid..,
















Prosa av Androiden VIP
Läst 117 gånger
Publicerad 2022-07-10 12:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP