Det var en gång en mamma och pappa som kom hem med sitt lilla barn från BB. Förlossningen hade gått bra och barnet sov sött i sin säng. Föräldrarna sätter sig vid köksbordet för att planera hur de skall organisera sitt föräldraskap. Pappan tar till orda och säger:

- Jag är övertygad om att för att vi skall kunna hjälpa barnet på ett optimalt så att det utvecklas till en duglig samhällsmedborgare behöver vi som föräldrar skapa en mottagande del, en utredande del och en utförande del.

- Ojdå, det låter krångligt! Hur menar då?, sa mamman

- Jo, jag ser mig själv som rätt bra på att utreda vilket behov som barnet har för att kunna må bra och utvecklas. Eftersom du har två bröst som är fulla av mjölk så ser jag dig som en mer typisk utförare av föräldraskapet, sa pappan

- Okey, sa mamman, men om du skall vara utredare och jag utförare, vem skall då vara mottagare?

- Vi behöver anställa en mottagningsassistent, sa pappan

- Jaha vad skall den personen göra?, sa mamman

- Hen skall ta emot ansökningar om föräldraskap från barnet och ta ställning till vilka ansökningar som kan ignoreras och vilka ansökningar som kan gå vidare till utredning, alltså till mig, sa pappan.

- Men vad skall jag göra?, sa mamman

- Du skall vänta, sa pappan

- Vänta på vad?, sa mamman

- Vänta på att jag blivit klar med min utredning. Sedan skall du utföra det som jag kommit fram till är det rätta och det nödvändiga, sa pappan

De ambitiösa föräldrarna satt länge vid köksbordet och diskuterade hur de skulle organisera sitt föräldraskap. Till slut enades de om att pappan skulle tillbringa sin aktiva vakna tid framför en dator i ett särskilt arbetsrum där han kunde vara tillgänglig via datorn för de behov av utredande insatser som barnet skulle visa framgent. Mamman skulle i sin tur ha en egen dator i ett annat arbetsrum där hon kunde ta emot de utredningar som pappan presterat och de förslag på insatser som han kommit fram borde utföras. De enades till slut om att sätta in en annons om en mottagningsassistent för barnet i lokaltidningen. De enades också om att skapa två arbetsrum med var sitt skrivbord, var sin säng och varsin snygg kontorsstol.

- Vi kan köra igång redan imorgon, sa pappan glädjestrålande

- Det skall bli spännande!, sa mamman

Plötsligt hörde de ett konstigt ljud inifrån barnkammaren. Barnet hade vaknat och låg och skrek i sin säng.

Vad ska vi göra?, sa mamman

Jag kan utreda, sa pappan

Jag kan utföra, sa mamman

Men vem skall ta emot barnets ansökan om hjälp?, sa mamman

Vi får vänta till vi har anställt en mottagningsassistent, sa pappan

Sagt och gjort och med det lät sig föräldrarna sig nöja. Pappan gick in på sitt arbetsrum för att lägga sig att sova och mamman gick till sitt arbetsrum för att sova. Barnet fortsatte att skrika.

- Det här med föräldraskap är inte så svårt ändå, sa pappan och försökte överrösta barnets skrik

- Nej, det handlar ju mest om logistik och organisering, sa mamman

Barnet fortsatte fortsatte att skrika en stund, men tystnade sedan. Föräldrarna sov gott i varsitt arbetsrum. Snart mycket snart skulle mottagningsassistenten anställas för att kunna ta emot en rätt formulerad ansökan från barnet om akut hjälp för sin överlevnad.