Att dö är att slippa gå omkring naken och frysa. Att dö är att undvika att ständigt vara en svikare och bete sig som en skit hela tiden rent tvångsmässigt. Döden är att slippa gå omkring och se dum ut på stan med alla de stirrande iskalla blickar. Döden är att slippa cykla omkring utan att vara på väg någonstans utanför alla tänkbara sociala sammanhang. Att dö är att undvika ett sammanbrott varje gång man tittar sig i spegeln. Döden är att äntligen slippa att få själen körd genom samhällets stenkross. Döden är att komma undan varje dags surrealistiska och bisarra mardröm. Att äntligen få dö är att göra det optimala upproret mot den förhärskande känslokylans svarta arrogans. Döden är att en flock kärleksfulla änglar kommer till en med budet att allt ska få lyckligt slut. Att dö är att göra anspråk på sin starka och solklara integritet och värdighet. Att dö är att vakna i din ömsinta famn i en helt annorlunda värld och känna den magiska friden och glädjen strömma till när du viskar mitt namn. Att dö är att äntligen uppnå förlåtelse och försoning.