Oh vad jag önskar jag kunde skriva vackert och finstämt.
Underbara ord som formligen väller fram ur hjärtat,
som kan tolkas och njutas av läsaren,
men mitt inre protesterar å det yttersta,
det är inte du Angela, sluta föreställa dig, var ärlig...
mot dig själv och alla andra som väntar på dina nästa ord,
för du vet att livet är inte en dans på rosor
utan en dans på törnen, där det ibland kan uppenbaras
en och annan vacker väldoftande ros, kanske en Black Baccara
som är en av mina favoriter här i livet.
Men de dyker inte upp alltför ofta, så det är bara att
trampa på bland törnena och hoppas att de inte
åsamkar mig för mycket skada.
Men det konstiga är att Baccara rosorna alltid dyker upp
när livet tycks vara alltför fullt av törnen och taggar,
och dess vackra djupröda färg och doft, ger mig kraft
att fortsätta kämpa, och faktiskt trivas med livet.
så jag tänker att de fina vackra finstämda orden
överlämnar jag till er mina fina vänner här på Poeter.se,
ni förvaltar de med bravur och ömhet i hjärtat,
och jag älskar att få läsa och beröras av dem.