Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I isens instrument




Utanför min dörr på glänt
vindlar vita visor,
spelas isens instrument,
låter luftens lisor.
Innanför min dörr jag känt
nattens mattberusning,
gömd var lampa som jag tänt
inför dagens ljusning.
Krusning genom ven och märg
drar mig emot dörren,
ben beträder rädslans berg
genom minnet förr men
någonting än kallar mig
bortom bergens brätten,
vita visor vallar mig
mot morgongårdagsslätten.

Vi vandrar de vita gräsen
frusna i frostens fall,
med snölinjer upp mot näsen
som blåser min kaoshärd kall.
Vi dras mot Fortunas fort
längst ute på grönskans ö
och dras i en virvel bort
med ens, går jag upp i snö.
In i indigostrålar
irrgravitationens grus
med myriader som prålar
i illvilligt, isblått ljus,
eleverad till vit energi
föll jag ur tid förbi
men snart är människors hus.

Vad vill de mig med sin fulhet
som jag redan sett här förr?
Jag skyler mitt vara i skjulet
bak vakande nätters dörr.
Min kampkraft krampar för ondska
i varje varelses blick,
för brödernas stärkande bondska
själsdrag, som jag ej fick.
Du värld, det var fult att vara
i din härd, som var närd för annan,
som var skapt för skändarnas skara,
för min skam, och min levnadsbannan.














Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 50 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2022-07-20 02:05



Bookmark and Share


  Gustaf Henriksson VIP
Gillar den skarpt efter första läsningen, men inser att den behöver läsas många gånger. Väcker fantasin.
2022-07-20
  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP