Han säger att det är vad det är
Tar en klunk från kaffekoppen
Och att det blir vad det blir
Att jag ska be till gud om sinnesro

Han med det härjade ansiktet
Ögonen som verkar ha antagit ett permanent uppgivet uttryck
Med den spensliga kroppen ihopsjunken i den nötta skjortan

De säger att jag är neurotiskt lagd
Att jag grubblar för mycket
Det är inte bra för hälsan, vännen

De som har funnit sig i allt
Låst in sig i bubblor och pyntat dem med vackra tyger
Blickar stadigt riktade framåt

Jag skiftar fokus från det skrikande barnet till ungdomarna som hamnat snett
Jag ser dig som inte blinkar i rondellen
Och dig som flyger för mycket
Jag ser er och jag stör mig
Få pli på ungarna
Blinka förfan

När natthimlen lagt sig över hustaken sluter jag tveksamt ögonen