Hon är otillfredsställd

Hon längtar efter något

Befriande och Bindande men vet inte vad?

Hon kan inte acceptera män

Hon generaliserar över män

Och skyller allt ont på dem

Hon kan inte förstå det våld som faktiskt sker

"Man måste vara rå mot män" tänker hon

En man som hon tror sig känna

Är och hälsar på han står bredvid henne

Och hon sitter vid sitt skrivbord

”Allt kretsar kring dig. Det är ditt fel

Det beror på dig vad som händer”

Säger hon till mannen

”Jag förstår inte vad du menar?” säger mannen

”Förstår du inte att jag bara är rädd” säger hon

Hon ger med stolthet bort skuld

Till en man hon träffar

De hamnar i gräl och bråk

Om en småsak de inte kommer

Överens om med en gång

Hennes längtan efter något vagt

Gör sig ständigt påmint

I hennes sköra värld där orden

Har större betydelse än handlingar

”Man måste kunna göra något åt det

Som hänt” säger hon till en man

”Man måste få missionera” fortsätter hon

”Jag tycker det är fel att tränga sig på

En annan människa med sin tro” svarar han

”Hur ska man annars inte kunna

göra något åt det som hänt?” säger hon uppgivet

”Om man inte får missionera och predika”

Säger hon till mannen som stirrar ner i backen

”Missionera på du. Om det gör dig lycklig” säger mannen

”Nu måste jag gå. Men predika du.

Om det gör dig lycklig” fortsätter mannen

Kvinnan sitter nu där ensamen och

försöker vara klok och eftertänksam

Hon plockar fram sin dagbok från en låda

Hon skriver i sin dagbok; ”Idag var han här

Och vi bråkade och grälade. Han förstår sig inte

På mig längre. Vi har glidit isär varandra så.

Nu känner jag mig övergiven. Om han ändå

Kunde komma tillbaka så vi kunde bli sams igen” skriver hon

Sedan fäller hon ihop dagboken och stoppar

Ner den i en skrivbordslåda

Mannen tittar in igen och kommer in i rummet

”Får jag se vad du skrev!? Jag vill se vad du skrivit

Har du skrivit om mig??” skriker han till kvinnan

”Du är bara en liten man” säger kvinnan till honom

Han höjer sedan handen mot henne och ……

Ger henne en vänskaplig klapp på kinden

”Behandla mig inte som en hund” säger hon

”Jag vill dig bara väl” säger han

”Jag vill ha det jag inte kan få” säger hon

Och hon fortsätter ”Jag tycker du ska gå nu”

Han går därifrån och

Sedan tar hon fram sin dagbok och skriver

I den ”Nu har han gått igen. Typiskt.

Han är för snäll för mig. Kanske bäst att vi

Inte ses något mer. Jag flyttar härifrån

Innan han har kommit tillbaka.

Och letar efter ett nytt förhållande” skriver hon

Och så flyttar hon och hennes längtan

Efter något vagt består på det nya stället

På hemlig ort hon flyttat till och

de två ses inte något mer

Taleptox Skrev

20220721

<+>