Säg nått. Trotsa fysiken, rymden, tiden.
Jag har redan gjort det. Det faller sig så naturligt dessa dagar.
I frånvaron av din röst.
Tystheten ilar runt, runt, som en fluga. Och jag tar mig åt huvudet när tomhetens megafoner släcker mig.
Gör nått.
Snälla.
Jag är en rebell i skarven numera.
Jag ber dig; skrik ännu högre när du gnyr. Så att dina ord kan fästa sig snabbt och starkt.
Det behövs fler klistermärken i tidens varande nu för mig.
Av dig.
Jag bara undrar; vad hände egentligen med boxarna av det vi hade.
Packat och klart. Nej!
Du går väl genom floden av spöken med mig. I natt.
Kliver väl som alltid inför mitt skinn och smörjer min själ innanför.
Som alltid. Hela alltet.