Språket som vi alla hör men ingen kan förstå. Under ett regn över en ocean, fångar jag och försöker förstå en droppe. Mina kupade händer fylls och jag kan inte längre urskilja min droppe. Om jag särar på mina fingrar rinner den ner i glömska, ner i mitt hav. Det är ingen hemlighet att det bara är en storm som kan tvinga upp de vatten som är gömt i oceanens avgrund, glömt nere i havets botten. Våra våta ansikten är kalla av regnet och gör så vi inte kan förstå vårt nu. Bundna av det förflutna och förvirrade av framtiden kan vi inte se vårt nu.