I mitt öknens jag frodas en oas
som växer och välkomnar mig
tillbaka hem från vandringarna
i tankarna bland känslodynerna
som sträcker sig upp och ner
så långt ögonen ser.

Det räcker att jag ser på
och torkans orkan stillar och släcks
i denna hjärtoas som roat
alla tiders hjältar till ro.