Jag låter mig falla
som dagg
sväva som dimma
och sugas upp av mull och mörker.
Jag kastar mig handlöst
som en nattskärra
i plötslig flykt
över skogen.

Du stiger fram ur skuggorna.
Du tar nyckeln
och låser upp natten
tänder stjärnorna
och vi kryper in
under bönesjalen av mörker och ljus.

Vinden andas skymning
viskar heligheter
smyger runt de darrande drömmarna
som växer i gräset.

Allt är bundet i cirklar
som solens eviga resa.
Vi är alla bara solljus i olika skepnader
på samma pilgrimsfärd
i varv på varv på varv
av ljus i mörker.