Regnsvalkan öppnade sig
lång lång tid av kvalm
strömmade bort

De nu våttunga lövens
skog vinkade sprack upp
i ett leende av lättnad

Över vätbeklädda
rallarrosor och brudslöjor
yrfladdrar en sädesärla
genom humlesång

Små små hallonkart
gungar förnöjsamt
i törstsläckta snår

Aldrig så läsbar sky
som efter urladdning

Och fjärilsfaunan ståtar
ja rentav glimrar
i sin nektariver

Blåklockor ruskar
försiktigt loss
skimrande regnbågstårar

Smyckar grästunet
med visans glädjeskratt

Tysta nejden fylls
av toner glidande

i riktning ekhagen
en jänta strosar

bland strån som sträcker ut
likt utropstecken

uppnosiga och
barbentsmekande

Hon drömskt
gransusnynnande

tinderögd och lustfullt
svävande tyds tecken

Borta är torrknastrandet
och frågorna längs marken

Likt stigande
såpbubblor
lättar nu andetagen