I en lägenhet,
vaknar jag en morgon
av att ljuset är dovt och skymt
av svarta tunga moln.
Utanför fönstret ligger molnen så
nära att det tunga mörka molntäcket
trycker sig mot fönsterrutorna.
En känsla av skräck och litenhet
går som en il längs ryggraden.
Molntäcket sträcker sig flera mil bort på himlen.
Jag kan känna den mörka tjocka dimman med min hand,
när jag går ut på balkongen. Från dimman hänger det svarta
tygbitar som jag vidrör med mina fingrar. Det är som att jag
kan ta på en naturkatastrof.
Dimman övergår sedan i en seg gråsvart smet som kluckar mot fönsterrutorna.
Jag står en stund och betraktar allt med fascination samtidigt som jag vill gömma mig för allt överväldigande.

Molntäcket försvinner och det som sedan syns är en
vacker lila-röd skymning som blir bakgrunden till ett spetsigt berg.
Det är som att jag tittar in i en oljemålning med många olika vackra färger.

Sedan vaknar jag ur drömmen,
och frågar mig vad denna dröm ska betyda?