Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fröken Svårmodig och destruktiviteten

Fröken Svårmodig förstod vart hän det barkade. Hon kände sig inte ledsen. Hon kände sig inte glad, men efter ett år utan cigaretter hade hon helt plötsligt känt att det inte gick alls. Hon hade inte ens känt ett sug efter cigaretter, men hon hade de senaste fyra dagarna puffat på. Inga starkare saker, men puffat på och askat i det gula keramikaskfatet. Efter fyra dagar och undran om vad som höll på att hända insåg hon att det var ett sätt att döva den inre stressen.

Hon insåg att under likgiltigheten lurade känslor hon inte kunde ta på och därför tog hon tag i tidigare destruktiva ångest och stresshämmare. Cigaretter.

Det dövade stressen och ångesten något, men cigarretterna kunde inte döva de undertryckta känslorna helt.

Hon gick till snabbköpet och köpte en påse med chokladdragerade jordnötter och ett paket med vaniljkrämsfyllda kakor. Väl hemma vräkte hon i sig de chokladdragerade jordnötterna och en efter en åt hon upp kakorna medans ångesten steg. När det bara var den tomma plastförpackningen kvar tittade hon på sina händer och en efter en började tårarna rinna nerför ansiktet så mascaran smetades ut tills hon såg ut som en ledsen cirkusclown.

Hon satt i sitt ångestfyllda svarta inombords djupa hål och lät tårarna bli floder medans hon grep tag om huvudet och gungade från sida till sida. Ångestvrålet steg upp ur hennes strupe. Hon ville kräkas upp allt hon ätit och fick lägga band på sig för att inte rusa till toaletten.

Fröken Svårmodig torkade snoret med den mintgröna tröjans ärm. Hon reste sig, öppnade cigarettpaketet, tog en cigarett och gick ut på balkongen. Där satte hon sig ner, tände cigaretten och drog in ett bloss fortfarande med clownsminkning på. Inget kunde lugna henne. Varken cigaretter eller ätande.

I köket stod disken på en hög i den breda rostfria ståldiskhon. Herr Bachelor hade bett henne förbereda sötpotatisen till middagen. Det kändes som att bestiga berg. Herr Bachelor hade skällt ut henne för att hon inte klarade sköta hushållssysslorna som man bör. Att det var lathet. Hon hade glömt borsta tänderna denna morgon. Hon hade undanlåtit sig att duscha. Den nya korta frisyren gjorde det mer förlåtande när hon inte orkade ta hand om sig. Det blev inte lika flåtigt.

Vanmakten infann sig och Fröken Svårmodig laddade sig med mod för att klara av att ta hand om disken i köket. Hon var tvungen låtsas att hon klarar av dessa enkla hushållssysslor. Hon var tvungen att verka normal. Fröken Svårmodig visste varthän det barkade och inte ens läkaren kunde hjälpa henne med det trodde hon.

Det var bestämt. Det var bestämt att hon måste gå ner i vikt. Det var sagt att hon var för stor för att attraheras av henne. Nog var hon söt och vacker, men inte attraktiv. Det var så det var sagt. Det var ord som hon hade svalt. Hon var lat. Hon var oattraktiv och värdelös på småprat. Hon hade ett BMI som låg precis inom vad som är normalt. Visst hade hon utan mediciner varit smärt och smal. Visst hade hon varit mer atletisk innan sjukdomen tagit över helt och hon tvingats till mediciner som ökade hungern. Hon hade dock lyckats gå ner fyra kilo och haft god kontroll på vad hon stoppade i sig, men nu hade allting rämnat. Ännu ett sätt att döva ångesten på. För tio år sedan hade hon utan att tveka tagit sig till toaletten, stoppat fingrarna i halsen och kräkts tills det inte fanns något kvar. Det hade hon gjort. Nu satt hon bara i den ödesdigra undergångskänslan. Bara existerade i den.

Fröken Svårmodig insåg att hon behövde hjälp. Hon visste inte vad hon skulle göra, men hjälp behövde hon för hon ville inte glida djupare ner i hålet. Hon ville inte hamna vid toalettstolen igen. Hon ville inte hamna i det deprimerade apatiska tillståndet heller och hon ville bli åtrådd i vilken form hon än var.

Fröken Svårmodig drog sig till minnes sina tonår då dåvarande pojkvännen hade reagerat starkt på att hon färgat och klippt håret. Han hade sagt att hon hade blivit en annan flicka med sin förändring och det hade påbörjat slutet av den relationen. Fröken Svårmodig hade investerat elva år i sin relation med Herr Bachelor och ville inte slänga iväg det som hon känt sig lycklig i, men hon hade trots sin likgiltighet blivit sårad och stressad och det var därför hon satt där och blossade på sin cigarett.

När hon fimpat kände hon att det inte var nog. Fröken Svårmodig gick in, plockade till sig en ny cigarett och vände ut på balkongen igen. Satt i sin clownsminkning och blossade en andra cigarett.




Prosa av SY VIP
Läst 57 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2022-07-26 07:06



Bookmark and Share


  Öknens Ros VIP
Fröken Svårmodig har det inte lätt i sin vardagliga kamp.
2022-07-26
  > Nästa text
< Föregående

SY
SY VIP