Jag var fascinerad
av en myckenhet som barn
gråsuggor, humlor, hårklämmor

jag hittade drömmar
när jag kröp
med näsan nära marken
och jag älskade att bli lyft
nära fönstret
och få se rakt in i himlen -

barndomen gick
och plötsligt måste jag duga
på ett speciellt sätt
som inte var mitt eget

blickens förundran inför snigelns bo
örats vakande i regnets dripp-dripp-dropp
allt planlöst flanerande
var plötsligt inget värt
alla nödvändiga timmar
längs mossiga stenklädda stigar
var att räkna som skolk

mitt ödesdigra fall
från hem och skola
gick till barnpsyk

drog och diagnos
vita korridorer och rum
med doft av desinfektionsmedel

år efter år förflöt
hjälp ut fanns ej att få
i fångenskap

till slut krävde min unga kropp
att jag bröt mot all denna upplösning
och jag sökte
och jag fann
ett hål
i verkligheten

och jag föll ned
i Underlandet
där mitt eget skapande
tog plats

och allt blev annorlunda...