Till den historieintresserade så bör jag nämna att den är medvetet anakronistisk i syfte att göra den mer tidlös... Rätt eller fel? Oavsett så hoppas jag att den bereder ett nöje för en stund.
Karlsborg såg mig
Vi sökte oss fram till Vätterns strand
Karlsborg skulle bli vårt nya hem
Viskade far trots att hjärtat stod i brand
i drömmen var det hans Jerusalem
Leende rufsade han mitt blonda hår
och jag gladdes trots min tunga sorg
Han talade om glädjens levnadsår
som vankades alla uti Karlsborg
Ty på byggen finns jobb i överflöd
och än finns det liv i gubben din
Allt har sagts ty så budkaveln löd
således bars far av hopp utan sin
Därför begav vi oss till det militära
mot ekon av hammare och såg
Hos förman far böjde och visade ära
och sällades till hantlangarnas tråg
För till murbruket sjöngs det lov
som ej gick att stilla av några få
Fars vilja skänkte plats i deras hov
ty i hans värld gick allt att nå
Med mod i bröst och styrka i arm
slet han för mitt och sitt fromma
Gav mig allt höll mig från harm
hans ögon ekade allt mer tomma
Själen vann över kroppens vilja
och en morgon utföll livets tribut
När han föll genom brusten tilja
och livet hans sakta ebbade ut
Således stod jag ensam i snön
när till graven far var sjungen
Tankarna bar mig ner mot sjön
ty jag var blott enbart ungen
Sakta styrde jag min kosa bort
genom snötung kylig vinternatt
Människorna ville ej se min sort
de valde bort ensamhetens skatt
Därtill var jag nödd och tvungen
att stå utanför och drömma till
Om värmen för en obesjungen
som blott önskar att få finnas till
När så plötsligt en dörr gläntades
tändes hoppets låga klar och stark
Jag gjorde allt som förväntades
mot värme jag bröt okänd mark
Soldaten gick skrattandes ur huset
och ödmjukt jag sakta hostade till
Ge dig av ropade han argt i ruset
så med vädjan i blick jag bjöd till
För plötsligt brann en låga klar
jag ville leva till en morgondag
En hand sträcktes ut så underbar
ty en officerare såg mitt rätta jag
Han bjöd mig en värmande härd
och visade mig till husan i köket
Ordna förtäring ty det är han värd
bad han så vänligt trots julstöket
Jag fick en plats vid kökets ugn
samt mat och dryck i överflöd
Husans värme skänkte mig lugn
hon blev tillflykten från min nöd
Till min skam måste jag stilla tillstå
att av maten jag somnade sliten
De gav mig en filt och sa det får gå
log vänligt och sa stackars liten
Jag vaknade sedan av vänlig knuff
och framför mig var morgongröt
Ät lille vän så blir du stor och tuff
så jag åt och njöt ack vad jag njöt
När jag så tallriken skrapat ren
stod framför mig en uniform
Skynda på min vän bliv ej sen
att passa tider var husets norm
Till husets herre visades jag
och möttes av officer i kravatt
mannen som gjorde natt till dag
log vänligt och brast ut i skratt
Ty mitt anlete av oro var färgat
och jag fruktade min ensamhet
han visade mig sablar som ärgat
Bistå mig ty jag vet din hemlighet
Sa han och rufsade sakta mitt hår
minns att de goda kallar vår herre
Och efter vinter kommer alltid vår
hedra din far det kan ej bli värre
Dessa stilla ord skänkte mig tröst
och med värme mindes jag far
I döden skänkte han ännu tröst
trots att jag stod ensam kvar
Så jag fick tjänst i vapenvård
till sablarnas nytta och gagn
Jag slet på husets innergård
fick också tid att söka agn
Ty husets herre älskade fisk
gärna fångad av egen hand
Att gå på is var dock en risk
emellertid räcktes jag en hand
Tiden gick för det är årens makt
och jag gick i byxor med revär
Fick också lära mig att gå i takt
med allvar när jag fick mitt gevär
Snart i graderna jag avancerade
för i var front jag gick i första led
I ära och glädje jag marscherade
tills musklerna värkte och sved
Ty inom mig brann viljan klar
jag skulle visa vad jag kan
Tanken var klar helt uppenbar
det var dags att bli riktig man
Så knä mot knä mötte vi fienden
vi stred genom natt och dag
De skrek av skräck och lidanden
för vi förlorade aldrig ett slag
Åren gick och så gjorde även vi
över slagfält och bränd mark
Men inget är evigt inget kan förbli
så en dag föll även vår monark
Då var jag ett erfaret grått befäl
och jag kallades hem till Karlsborg
De fann mig både redig och rejäl
jag ombads ta staden till försorg
Genom Sverige red jag i första led
tillsammans med män från förr
En annorlunda känsla i fred
Det var leenden och öppen dörr
Vi bjöds på sovel och gamman
från både gammal och ung
Vi firade och mindes tillsamman
både våra fränder och kung
Ty vissa var ej längre hos oss
de vilade ut hos fader vår
Priset för att gå ut och slåss
var dyrt för hjärtan som slår
De finns ändå i mitt sinne
jag minns namnen som igår
Vi skålade till deras minne
sammanförda i en evig sonor
Fattigpojkarna gjorde honnör
när vi red mellan gård och hus
Ty det var så deras hjältar gör
någon brände av en kardus
De log och hjärtan vunna
om de kunde ana min historia
Kanske då legendomspunna
nu en barfotapojke i gloria
Men jag vet ändå vem jag är
så jag lovade mitt eget jag
Att göra gott legenden konträr
slå ett slag för fattig och svag
Genom Götiska valvet vi red
till toner av hovar mot sten
Soldaterna kom hem i fred
till tonerna av suset i ven
Jag hälsade gammal som ung
där de stod uppställda i rad
plötsligt doftade jag ljung
Sedan ekade en kanonad
Fästningen var mitt ansvar
så jag bjöd alla dagen fri
Till mitt ärliga jags försvar
mindes jag min empati
Istället red jag till mötes
min hembygds trakt
Jag deklamerade Goethes
Erlkönig helt autodidakt
Sedan vid Vanäs strandkant
valde jag både vila och ro
Nu befäl förr soldat drabant
vad skulle far tycka och tro
Om hans sons alla eskapader
Skrockade jag till tanken blott
Tog av hatten inför förfader
och tackade Gud för livets lott