Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till den historieintresserade så bör jag nämna att den är medvetet anakronistisk i syfte att göra den mer tidlös... Rätt eller fel? Oavsett så hoppas jag att den bereder ett nöje för en stund.


Karlsborg såg mig

Vi sökte oss fram till Vätterns strand
Karlsborg skulle bli vårt nya hem
Viskade far trots att hjärtat stod i brand
i drömmen var det hans Jerusalem

Leende rufsade han mitt blonda hår
och jag gladdes trots min tunga sorg
Han talade om glädjens levnadsår
som vankades alla uti Karlsborg

Ty på byggen finns jobb i överflöd
och än finns det liv i gubben din
Allt har sagts ty så budkaveln löd
således bars far av hopp utan sin

Därför begav vi oss till det militära
mot ekon av hammare och såg
Hos förman far böjde och visade ära
och sällades till hantlangarnas tråg

För till murbruket sjöngs det lov
som ej gick att stilla av några få
Fars vilja skänkte plats i deras hov
ty i hans värld gick allt att nå

Med mod i bröst och styrka i arm
slet han för mitt och sitt fromma
Gav mig allt höll mig från harm
hans ögon ekade allt mer tomma

Själen vann över kroppens vilja
och en morgon utföll livets tribut
När han föll genom brusten tilja
och livet hans sakta ebbade ut

Således stod jag ensam i snön
när till graven far var sjungen
Tankarna bar mig ner mot sjön
ty jag var blott enbart ungen

Sakta styrde jag min kosa bort
genom snötung kylig vinternatt
Människorna ville ej se min sort
de valde bort ensamhetens skatt

Därtill var jag nödd och tvungen
att stå utanför och drömma till
Om värmen för en obesjungen
som blott önskar att få finnas till

När så plötsligt en dörr gläntades
tändes hoppets låga klar och stark
Jag gjorde allt som förväntades
mot värme jag bröt okänd mark

Soldaten gick skrattandes ur huset
och ödmjukt jag sakta hostade till
Ge dig av ropade han argt i ruset
så med vädjan i blick jag bjöd till

För plötsligt brann en låga klar
jag ville leva till en morgondag
En hand sträcktes ut så underbar
ty en officerare såg mitt rätta jag

Han bjöd mig en värmande härd
och visade mig till husan i köket
Ordna förtäring ty det är han värd
bad han så vänligt trots julstöket

Jag fick en plats vid kökets ugn
samt mat och dryck i överflöd
Husans värme skänkte mig lugn
hon blev tillflykten från min nöd

Till min skam måste jag stilla tillstå
att av maten jag somnade sliten
De gav mig en filt och sa det får gå
log vänligt och sa stackars liten

Jag vaknade sedan av vänlig knuff
och framför mig var morgongröt
Ät lille vän så blir du stor och tuff
så jag åt och njöt ack vad jag njöt

När jag så tallriken skrapat ren
stod framför mig en uniform
Skynda på min vän bliv ej sen
att passa tider var husets norm

Till husets herre visades jag
och möttes av officer i kravatt
mannen som gjorde natt till dag
log vänligt och brast ut i skratt

Ty mitt anlete av oro var färgat
och jag fruktade min ensamhet
han visade mig sablar som ärgat
Bistå mig ty jag vet din hemlighet

Sa han och rufsade sakta mitt hår
minns att de goda kallar vår herre
Och efter vinter kommer alltid vår
hedra din far det kan ej bli värre

Dessa stilla ord skänkte mig tröst
och med värme mindes jag far
I döden skänkte han ännu tröst
trots att jag stod ensam kvar

Så jag fick tjänst i vapenvård
till sablarnas nytta och gagn
Jag slet på husets innergård
fick också tid att söka agn

Ty husets herre älskade fisk
gärna fångad av egen hand
Att gå på is var dock en risk
emellertid räcktes jag en hand

Tiden gick för det är årens makt
och jag gick i byxor med revär
Fick också lära mig att gå i takt
med allvar när jag fick mitt gevär

Snart i graderna jag avancerade
för i var front jag gick i första led
I ära och glädje jag marscherade
tills musklerna värkte och sved

Ty inom mig brann viljan klar
jag skulle visa vad jag kan
Tanken var klar helt uppenbar
det var dags att bli riktig man

Så knä mot knä mötte vi fienden
vi stred genom natt och dag
De skrek av skräck och lidanden
för vi förlorade aldrig ett slag

Åren gick och så gjorde även vi
över slagfält och bränd mark
Men inget är evigt inget kan förbli
så en dag föll även vår monark

Då var jag ett erfaret grått befäl
och jag kallades hem till Karlsborg
De fann mig både redig och rejäl
jag ombads ta staden till försorg

Genom Sverige red jag i första led
tillsammans med män från förr
En annorlunda känsla i fred
Det var leenden och öppen dörr

Vi bjöds på sovel och gamman
från både gammal och ung
Vi firade och mindes tillsamman
både våra fränder och kung

Ty vissa var ej längre hos oss
de vilade ut hos fader vår
Priset för att gå ut och slåss
var dyrt för hjärtan som slår

De finns ändå i mitt sinne
jag minns namnen som igår
Vi skålade till deras minne
sammanförda i en evig sonor

Fattigpojkarna gjorde honnör
när vi red mellan gård och hus
Ty det var så deras hjältar gör
någon brände av en kardus

De log och hjärtan vunna
om de kunde ana min historia
Kanske då legendomspunna
nu en barfotapojke i gloria

Men jag vet ändå vem jag är
så jag lovade mitt eget jag
Att göra gott legenden konträr
slå ett slag för fattig och svag

Genom Götiska valvet vi red
till toner av hovar mot sten
Soldaterna kom hem i fred
till tonerna av suset i ven

Jag hälsade gammal som ung
där de stod uppställda i rad
plötsligt doftade jag ljung
Sedan ekade en kanonad

Fästningen var mitt ansvar
så jag bjöd alla dagen fri
Till mitt ärliga jags försvar
mindes jag min empati

Istället red jag till mötes
min hembygds trakt
Jag deklamerade Goethes
Erlkönig helt autodidakt

Sedan vid Vanäs strandkant
valde jag både vila och ro
Nu befäl förr soldat drabant
vad skulle far tycka och tro

Om hans sons alla eskapader
Skrockade jag till tanken blott
Tog av hatten inför förfader
och tackade Gud för livets lott




Bunden vers (Rim) av Niklas Hammar VIP
Läst 167 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-07-31 21:48



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Niklas Hammar VIP