Jag väntade i femton år men det hände inget

Min melankoli blev potatisskördens hemlighet

Jag skördade i femton år men jorden ruttnade
trots att den redan var rutten

Min cykel blev det som drog sorgen framåt

Och sorgen var jag.
Men jag var inte sorgen

I tistlarna såg hela tomtefamiljen på
och jag såg på dem

Melankoli

är att inte ha ett hem.

Melankoli är att sörja ospecifikt

– någon kom, någon satte sig

men i själva verket var det jag som hade rest mig upp

Ur ruinerna

Som jag väntat i
I femton år

spegel, spegel.