Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Självporträtt


Han är ute och går en kvällspromenad
med himlen som tak och stjärnor
som ledljus i en bullrig, tyst stad.

Där har folk samma längtan,
främmande för dom,
Jordens barn.

Parken är rik på planterade blommor,
en parkbänk är fullsatt av en hemlös,
som ett par passerar.

Paret tvekar för varandra, självsäkra
läppar öppnas och stänger
ett tillgivet porträtt.

En nattöppen krog
för dom som har fått nog,

tillsammans med skratt
och dränkta skrik,
som skummar över.

Han går hem till ett självporträtt,
akvarell smärta.




Fri vers av Den filosofiske poeten VIP
Läst 23 gånger
Publicerad 2022-08-07 07:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Den filosofiske poeten
Den filosofiske poeten VIP