Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hopplös

Jag uppfann delar av mitt väsen
att vara ramen för ditt uppvaknande,
hela dimensionen av din sträcka
med ett leende fullt av gryning.
Jag lämnade mina armar under din fläta
att se framtiden i din mjuka kropp,
Jag gav alla mina önskningar till din flod
att göra dig till mitt enda minne.
Det stannad bara regnet som föll...
tvättar mig den glada själen som sprang iväg
lämnar mig färglös och hopplös!




Fri vers av Antonio J.F Matos
Läst 49 gånger
Publicerad 2022-08-07 12:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Antonio J.F Matos
Antonio J.F Matos