Tystnaden rör sig. En vindpust.
Ett andetag.

Jag hör steg,

någon öppna en skåplucka,
plocka ut ett glas,
öppna en kapsyl
och hälla upp något i glaset
kolsyra
pärlor.

Jag hör suckar, resår och fjädrar
från en fåtölj
regndroppar mot ett fönster.

Tystnaden är monumental.
Tidlös.
Dammig.

Jag lyssnar och förnimmer
och ser mig runt.
Kläder på en stol.

Regndroppar

på ett fönster

Som vilken kväll som helst.

Planeten känns föråldrad. Gulnade blad
på ett träd.

Trötta ögon,
på ett litet barn,
bland sprickor
på en husvägg av
falnat murbruk.

Ljud.

Ljud är som tindrande smycken
som kastar
solkatter i luften.

Smeker öronsnäckan
och en flämtande ljuslåga fladdrar på ett bord.

Jag hör mina egna tankar.
Röster inifrån.