Jag lyfter ögonen och ser
solen stråla ned
mellan molnen
denna himmelska dag.

Mitt hjärta seglar
på solens ljusa strålar
som närmar sig
det eviga havets
heliga hamn.

Där i det ljusa havets mitt
förliser mitt brutna skepp i ditt
och seglen blir till kappor
som vaggar mig i ljusets era.

Där i det bottenlösa
himmelssköna
möter jag mig själv

och vi skålar en sista gång
innan jagets sista sång
övergår till stilla tystnad.

För min kropp är ett skepp
som seglar till dödens hamn.
Här släpper jag mitt grepp
och styrs nu av helig hand.

Ja, jag är kaptenen
som överlever
skeppets brand.