Om jag drack inälvorna av ditt skrik
med törstens girighet, alla den
stavelser definierade i ekot av
upproriskt antagna tystnader,
skulle tillåta mig att drömma om dig en avblommad ros!

Fattig av de som inte blommar
andra gången, som inte tänder på nytt
attraktiv infracor av de genomskinliga trollsländorna
i den blodiga kärlekens skymning.
De intensifierar lövens vibrering,
en somna i den fridfulla statiska saften
ständigt isolerad från blodets glöd.

Något vansinnigt naturligt som
att se dig tyst i kyssens iver,
älskar dig i solståndets svindel
med solen mellan oss, mellan ansiktena
blöt från upptäckten. av ditt skrik
med törstens girighet, alla
stavelser definierade i ekot av
upproriskt antagna tystnader,
skulle tillåta mig att drömma om dig
en avblommad ros!