som minnes och händelse.

Hm, det här handlar inte om en psykos hos en enskild individ, nej det är en uppkommen situation som bär på sjukdomen.

Kanske det bottnar i ett trauma för länge sedan
en människa som bär på svåra händelser, 1956.

Som inte lyckats bli sedd för den människa hon är.

Jag minns när min mamma startade eget och hur
kvinnan som var med och försäkrat henne om ett
bra och tryggt samarbete drog sitt intresse tillbaka
och min mamma kunde inte fortsätta med sin idé
om att hjälpa de män som inte klarat omställning
efter en kris. Det är så synd att min mamma lurats
av företagsläkaren 1981 att jag som han sa till dom
"hade så bra föräldrar, att jag inte behövde någon".

Att det lagts ett nytt ansvar på mina föräldrar som
gjorde situationen sjuk och därför kunde jag inte
gå in och ta rollen i min mammas företags idé sen.

Vi satt där tillsamman i det lilla rummet som var hennes kontor och min mamma var mycket ledsen, hon såg ner på den lilla lappen och sa att hon måste ta jobbet.

Nej, mamma du behöver inte gå dit.

Jag måste få in en inkomst.

Efter anställningsintervjun berättade mamma att det
varit så konstigt där. Dessa människor..?

Sen började det nya arbetet, ett hem för efterblivna.

Jag har aldrig sett min mamma plågas så mycket
av att arbeta och förstod att hon skulle börja säga
att jag hade en sjukdom, beklaga sig över mig för
det är så hon alltid hade gjort i trängda lägen,

Nu är situationen riktigt sjuk
hennes arbetskamrater från den här kommunala
verksamheten för efterblivna styrdes från Mölndal
troligen flyttat hit och att personalen är ovanpå mig.

(Detta är en filmidé och är inte sagt att de är här)

En av deras har tagit min identitet och varit
med i en tingsrättsförhandling där avslöjats.

Situationen som uppstått är sjukdomen.

Övernaturliga händelser börjar visa sig.

Till min mamma,
det är inte över än, ge inte upp hoppet!

Jag är med dig...