Jag dyker ner i min

minnets kavalkad

för att där minnas

det som passerat revy

från mitt liv hittills.

Där finner jag en

som jag mött i poesins

värld av bokstäver

formade till ord.

Jag har tänkt mycket på henne

en gång var inbjuden

till en förberedd bädd.

Den bild som följde med

såg jag hennes lekamen

i en inbjudande  ställning

ditt jag gärna hade flytt

omgående.

Med tiden som gått

vet jag inte om hon själv

minns bilden eller inbjudan

till att dela bädden

med mig.

Under åren som gått

har jag inte kunnat

glömma henne

och det som hon var

redo att dela

det som kunde blivit

något att minnas.

Nu är det bara att drömma

om det som en gång

kunnat skett.

Nu är det bara att leta igen

i minnets kavalkad

och se om någon annat

kommer fram

får mig att drömma

och minnas.