Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den skönaste färgen - 16

Kvinnan som stod på översta trappsteget och misstänksamt granskade oss var i 60-årsåldern. Hon var kort, blond och iklädd ceriserosa dunjacka. På axeln hängde en gräddvit handväska som hon höll hårt med den ena fingervantebeklädda handen. I den andra höll hon en tygkasse från ICA som var full av böcker.

Hon gav liksom ett polerat, nystädat och ordentligt intryck. Såg inte riktigt ut att höra hemma i den nedgångna byggnaden. Men det gjorde hon tydligen, för ur innerfacket på handväskan drog hon upp en nyckelknippa med en liten ängel på och hon höll den i luften framför sig medan hon nickade mot E. Petterssons dörr.

”Det är jag som bor där”, sade hon lite uppnosigt. ”Tänkte ni försöka sälja något?”

Det hördes på hennes röst att hon redan visste svaret på den frågan. Kanske hade hon hört vårt samtal på vägen ner och visste varför vi var där. Om hon inte hade hört det måste hon tro att vi var någon sorts rånare. Jag försökte komma på något att säga som kunde förklara vårt konstiga beteende men allt jag fick ur mig var:

”Nej, vi… Alltså, vi…”

”Förlåt att vi stör”, avbröt Carro. ”Vi kommer från lägenheten ovanför.”

”Ah! Herr H. Bodén antar jag?” sade kvinnan och tittade på mig.

Hennes ögon var mörkblå och fulla av pigg uppmärksamhet. De såg ut att tillhöra någon som var 20 snarare än 60. Jag nickade. Det fick henne att slappna av lite. Hon lutade sig mot trappräcket och slutade hålla nycklarna framför sig som ett vapen.

”Trevligt att träffa grannar. Jag skulle gärna bjuda på kaffe, men jag är lite upptagen just nu.”

”Det är ingen fara, vi har precis druckit”, sa Carro. ”Vi tänkte egentligen bara kolla med dig om du har sett något märkligt på din balkong?”

Kvinnan såg länge på oss innan hon svarade. Liksom vägde oss med blicken.

”Nej”, sade hon till slut.

Jag och Carro bara såg på varandra. Hur skulle vi gå vidare? Det fanns ingen plan och även om det hade gjort det skulle det korta svaret inte ha ingått i den. Det var uppenbart att hon ljög, men vad kunde vi göra åt det? Bryta oss in i lägenheten mot hennes vilja och stjäla tillbaka älvan? Jag ryckte på axlarna och Carro frågade:

”Är du säker?”

”Absolut. Vad skulle det vara för något?”

Det fanns något utmanande i frågan och i hennes blick.

”Det kan vi i inte riktigt säga”, sade Carro och skruvade lite på sig. ”Hugo har tappat en sak från sin balkong. En väldigt viktig sak. Vi tänkte att den kanske har hamnat hos dig.”

”Tråkigt att höra. Jag ska hålla ögonen öppna och om jag hittar något så kommer jag upp och ringer på. Men nu måste jag vara otrevlig och be er flytta på er så jag kommer in i min lägenhet.”




Prosa av blimp VIP
Läst 67 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-08-11 18:24



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

blimp
blimp VIP