Jag såg dig dansa i den vita snön 

den av pinnar byggda 

hukandes invid 

Jag såg och såg och såg 

den sommaren som aldrig själen 

velat glömma den hösten då hon 

lade sommarens små spröda delar 

i små fack och trådarna behölls 

likt löften 

ännu inte tillräckligt stark 

ännu bar hon spår av livet i dess

hållning,

i smyg kom impulser fram i drömmar 

som fingrar lydde just uppvaknad