När jag dör, lämna min kropp intill en myrstack. Men sörj mig inte allt för länge.

För årstider passerar.

Förmultnade höstlöv blir en filt och månljus lyser upp ensamma nätter. Frosten smyckar blekta ben och till våren växer blommor där jag legat.

Mitt skal är borta. Men flora och fauna frodas.

Därför är du aldrig ensam. För jag är en del av skogen.

Och du kan alltid finna mig här.