Det låter som att kvinnan är kär
när hon skrattar sådär nervöst där borta i viken
den nya pojkvännen är inbjuden
att fira helgen med hennes föräldrar
och allt ska visas och förklaras
och allra mest ska han godkännas
efter han testats på familjens självklara sysslor
som att framåt kvällningen simma i sjöns mörka vatten
han ropar att hon är duktig
då hon simmar runt udden och tillbaka
och för varje kommentar han undslipper
ger hon höga tjoanden tillbaka
oh! åh! oh! åh!
utan att det egentligen verkar finnas något skäl till det
annat än att förstärka hans uppenbara uppskattning av henne
som han också gärna vill att hennes föräldrar ska se
så att de ska kunna känna sig trygga
med hans avsikter med henne
och fast de gått upp nu klingar hennes
åh! och oh! kvar över viken
som ekon av hennes osäkra inre
som en igenkännbar berg-och dalbanan
vars åktur är lite för tråkig och inte så spännande
men det förblir osagt då den som betalt biljetten
så gärna vill att du ska tycka om det
för innerst inne vet hon ju redan
att hans snälla blick och gärningar och vänliga uppmuntran
inte leder till något pirr
och ingen längtan om deras framtid
och om hon hinner stanna upp och märka det
kan hon kanske undvika både otrohet och skilsmässa
men det är inte säkert
för ikväll ska mannen synas av hela tjocka släkten
och han gör allt som står i hans makt
för att imponera på dem alla
och sin flickväns dyrkan tror han sig redan ha
alla hennes åh! och oh! gör honom lugn
nu återstår bara ringen och barnen
så är han i hamn
medans hon inte ens funderat eller bestämt sig
för om hon verkligen vill lägga till